Tänk att vi överlevde hela 18 mil på cykel!

 

Natten mellan måndagen den 18 april och tisdagen 19 april klev vi på bussen för att åtta timmar senare rulla in i Bordeaux. Innan tänkte vi "vad skönt då kan vi sova på bussen" efter sa vi "Tur vi cyklar imorgon så vi hinner sova igen allt vi missade denna natt". Vi hade bara hyrt ett rum via airbnb men hade turen att få hela lägenheten för oss själva. En kort promenad i staden och mathandlning hanns med innan vi kröp ner i sängen för att ladda energidepåerna. Vi hade båda lite av "vafan-håller-vi-på-med"-känslan inför den kommande cyklingen dagen därpå. Jag (Sonja) hade varit förkyld sen långt tillbaka utan förbättrningar och Majsan hade börjat känna av detsamma. Inför resan hade igen av oss gjort något mer fysiskt krävande än trapporna i metron och vi hade inte lyckats hittat nån karta över vart vi skulle cykla. Men inställning är 80% (som en klok person en gång sa) tänkte vi och somnade gott ändå.

 

På onsdagmorgonen slängde vi upp ryggsäckarna på ryggen och vandrade ner till cykeluthyrningen. Vädret var lovade och vi var ovanligt pigga för att vara igång så tidigt. Han som hyrde ut gav oss en karta över alla cykelbanor så vi trampade iväg nöjda och glada. Den första etappen, Bordeaux-Lacanau Océan, var drygt 6 mil. När en kom utanför Bordeaux visade det sig att det bara var att följa en bred och fin asfalterad cykelbana helt separerad från bilvägarna hela vägen till atlanten (!). Vi hade som sagt inte kollat upp allt in i minsta detalj så det var verkligen en positiv överraskning.

Det var perfekt cykelväder, varken för kallt eller för varmt, och det doftade sommar och nyklippt gräs. Nästan inte en droppe regn föll på oss, trots det så lyckades vi pricka in våran lunchpaus när det regnade. Vi satt oss i ett dike under en träd och tuggade i oss baugetter medan förbipasserande cyklister log glatt och ropade "Bon appetit!". När vi sen satte oss på cyklarna igen upplevde vi en smärta som vi sent kommer att glömma. Så fruktansvärt ont i rumpan. Vi skrek rak ut efter varje gång vi skulle upp på cykeln igen. Vi förstod också mer och mer varför nästan alla andra cyklister vi såg hade sin packning i cykelväskor och inte på ryggen... vi skrattade gott åt våran klenhet och oerfarenhet haha. Humöret var i alla fall på topp nästan hela vägen och norrlänningar som vi är så var vi så nöjda bara utav att få se lite skog igen.

Runt kl18 kom vi fram till Lacanau Océan och lyckan var stor när vi insåg att vi hade hyrt en lägenhet med balkong och utsikt över havet. Det verkade vara ett populärt surfställe det där och förmodligen helt fullproppat med folk under sommaren. Vi tog en liten promenade på kvällen och andades in friskluft medan vi kollade på alla sufare som guppade i vågorna. Vi kände verkligen hur vi hade saknat havet under livet i Paris. Där hade vi kunna stannat en natt till!

 

Här kommer en karta över vart vi har varit. Den röda sträckan är alltså första etappen.

På bussen ner till Bordeaux

Varför ser inte alla dörrhandtag ut såhär?