Egentligen publicerat 2015-09-04 00:01:00 

Ja då var den första raden på mitt första blogginlägg i mitt enda liv klart. I söndags landade jag lugnt och säkert på Charles de Gaulle och idag har det hunnit blivit torsdag. Mycket har hänt.

Vi börjar med familjen. 

De första dagarna har spenderats främst med barnen och deras mormor (som normalt befinner sig i Normandie). Hon är en alert dam med högt tempo och har ständigt något att berätta. När jag i söndagskväll fick reda på att hon skulle introducera mig till allt de kommande dagarna var första tanken: å hej å hå hur fan ska detta gå!? Hon med ett vokabulär på ca 15 engelska ord och jag med min inte så väldigt jätteflytande franska… Tror det eller ej men det har faktiskt gått bra! Hon har snällt och tålmodigt stannat upp, tagit mig i armen, pekat och förklart allt mellan himmel och jord på lugn tydlig franska, och jag har faktiskt förstått vad hon har sagt. Tusen tack ska hon ha för de stunderna, en ljusglimt i tunneln då de annars är full fart vid matbordet och en sitter som ett upplyst frågetecken. Som tur är kan föräldrarna en del engelska så det går att göra sig förstådd, även barnen är duktiga för sin ålder. I övrigt är familjen mysig, hjälpsam och förvånansvärt lugn. Även om språksituationen är svår har jag känt mig varmt välkommen. Jag har nog hamnat alldeles rätt.

Så vad mer än lagat mat med mormorn har jag gjort dessa dagar? 
Sett barnens skola och lite av området där jag bor, lunchat hos kusinerna, fixat i min studio, fått franskt nummer, svettats i den 32-gradiga Parisvärmen, ätit baguetter, lyckats klämma fram någon mening på franska då och då, ätit ost, handlat baguetter, ätit mer baguetter, besökt en fin park, blivit bjuden på vin hos mina au-pairgrannar och nått väldiga framgångar med ”le-nicka-mais oui-metoden” när en egentligen inte har förstått ett ord. Idag lyckades jag även hjälpa en förvirrad man på gatan med väganvisningar, helt på franska!! 

Jag kan nog summera de första dagarna i Paris som väldigt lyckade. Tiden går lite väl fort bara, svårt att ta in allt. Ena stunden är en på trygga Alnö hos mor och far och nästa dag står en i ett kök mitt i Paris med en fransk mormor och lagar mat på franskt vis. Till och med detta inlägg gick bättre och snabbare än förväntat. Det får nog bli en debut del 2 med lite fler rader och bilder om studion och området. 

Sådär ja, då sätts den första sista punkten på ett av många fler kommande blogginlägg i mitt enda liv.